"Die Mauer vs. Starsky & Hutch"

Idag begav vi oss till Jerusalem. För att ta sig från Betlehem och dit måste man passera muren och en check point. Den palestinska bilen framför oss blev kollad och de fick gå ur bilen och sedan fick de vackert vända tillbaka medan den israeliska militären flinade åt dem. De kanske kan göra sina ärenden i Jerusalem någon annan dag? Vi svenskar behövde bara visa upp utsidan av passen så fick vi passera. Hur kan man göra sådan skillnad på människor och människor? Det är svårt att bygga upp ett land och ett värdigt leverne när man tappat nästan allt hopp om framtiden och bara vill fly. Många palestinier drömmer om frihet någon annanstans, i USA, Europa eller något annat land där de kan leva i fred. Om du är palestinier som bor på Västbanken och vill åka utomlands eller bara hälsa på din familj i t.ex. Jerusalem (som ligger tio minuter därifrån) måste du alltid få tillåtelse och ett visum av israeliska myndigheter. För att skaffa visumet måste du komma in i Israel och för att komma in i Israel måste du ha en tillåtelse att komma in där. Antalet tillåtelser för palestinierna minskar varje år. De delas oftast ut i samband med religiösa högtider. Nästa gång lärarna, som arbetar på skolan där vi ska hjälpa till, kan åka till Jerusalem är förhoppningsvis till Påsk.

takåsar i Al Quds (Jerusalem på arabiska)


Det är svårt att förstå hur detta kan existera medan omvärlden har på sig skygglapparna eller tittar på i tystnad. Hur kan en väl fungerande stat som Israel bygga 12 meter höga murar och stänga in ett helt folk? Och de skyller allt på "security". Muren och alla check points där palestinierna måste vänta i flera timmar varje dag för att kunna ta sig till jobbet, i tystnad sväljandes förödmjukelsen varje gång. Vi får höra historier om att många palestinier (ibland över 3000 på samma gång) kommer vid 03.00 på morgonen för att vara säkra på att komma till jobbet på andra sidan muren i tid kl 08.00. (En färd som för västerlänningar tar 10 minuter). De står och väntar i timtal medan de israeliska säkerhetsvakterna skriker åt dem. Det är väl "security"? Eller hur? Det är uppenbart för vem som helst som kommer hit att på det sätt som den israeliska regeringen behandlar palestinier är ett brott mot mänskligheten på alla sätt och vis. Att stå vid muren, att se den med egna ögon, känslan går inte att beskriva. Grafitti pryder hela muren; "My yard", "My hope will never die", "Freedom" etc. och Banksy har målat ett stort hål i muren med blå himmel på andra sidan... Hur kan den bara stå där? Dess syfte är helt vansinnigt! Hur ska man någonsin kunna mötas och leva sida vid sida med en kolossal vägg av sten emellan? Men som Amal på skolan säger: "Det är som med guld, vi blir brända men för varje gång blir vi starkare och skiner mer intensivt!"

två idioter framfrör dimmiga Olivberget med självutlösare


Seminariet i Jerusalem var väldigt intressant. Man inser inte riktigt hur mycket skit som egentligen ligger bakom konflikten. Mer information om konflikten ur ett israeliskt perspektiv kommer imorgon. Vi håller på att bli galna här. Hur ska vi kunna hjälpa till? Vi håller oss kvar vid våra liv och försöker att inte tappa fotfästet eller hoppet genom att kolla på diverse roliga filmer och hänge oss åt andra hjärndöda aktiviteter som får oss att få skrattsmärtor i magen, kvällen spenderade vi framför "Starsky & Hutch" DO IT, DO IT... och senare flamsade vi runt med allt som fanns i vår fruktskål (bildbevis finns men censur förbjuder oss att publicera dessa).



My pajade under kvällen sin kamera och är väl ganska upprörd över detta men försöker tänka som sina fastrar: Det är bara materiella ting! Hon hade dessutom klagat lite över att den inte tar skarpa bilder och är brusig under dagen så det kändes som att något straffade henne ganska omedelbart. Ännu en lektion i att få perspektiv på tillvaron.