"Don't worry, be happy"

Idag hände det! Vi har dragit oss från att göra detta enda sedan vi anlände... Vår första dusch! Det är så fruktansvärt kallt här i stenhuset på nätterna och precis som israeliska myndigheter gör duschen lite som den vill och är varm ibland och kall ibland, mest iskall. Men med lite skrik och frustningar överlevde vi detta. Det var det värsta vi gjort på länge, fy... som sagt, vi är här för att få lite perspektiv på tillvaron!


Bekantade oss senare med personalen på skolan och sa ett snabbt "Marhaba" (hej på arabiska) till alla barnen. De är trots omständigheterna helt fantastiska. Flamsiga, energiska, humoristiska och väldigt älskvärda. Vi kommer nog trivas helt strålande här. Gick en promenad längs med "The main road" (finns bara två stora gator här) och tog en falafel (9 svenska kronor) på torget framför Födelsekyrkan. Satt och värmde oss i solen och träffade två snälla killar som berättade lite om deras liv. Malek (den ena killen) berättade hur nästan 200 palestinier gömde sig undan israelisk militär i Födelsekyrkan, 2002 och hur de satt instängda där i 40 dagar och berättade senare att hans bror blev skjuten under Intifadan. Han säger sedan; "Well, what can you do about it? That's life you know." och så spricker han upp i ett leende och säger: "Oh, you have to come and meet my family". Han avslutar genom att säga: "Don't worry, be happy...that's my motto". Människorna är verkligen helt fantastiska här, de håller humöret uppe, är ofattbart gästvänliga och alla ler överallt.

Vi blev senare hämtade av John (vår favorit-tjockis) nere på "The main square" som bjöd oss på te igen (idag var det mynta). Han är för skön, När vi satt där gick han in och hämtade sin rakapparat och började trimma skäggväxten och sa: "I told you I would shave so you can take my picture" (My har nämligen numera börjat titulera sig "fotograf" och inser nu att det kommer få sina biverkningar). Men det är lättare att säga så istället för att förklara att man är en förvirrad jävel som inte har bott på samma ställe i mer än ett halvår i sträck sedan studenten och gjort massa svårförklarliga saker som inte har med varandra att göra... då kanske folk avslöjar att man är knäpp. My är lite avundsjuk på Camilla som kan säga att hon studerar medicin, det är intressant, viktigt & bra och människor vill alltid veta mer. Camilla kontrar med att säga att hon är lite avundsjuk på My som kan välja vilken identitet hon vill efter humör och lägger till att det inte alltid är så roligt att bli tvingad att diagnosticera enträgna människors myggbett, hosta eller smärtor kring "scrotum".