"Basket ball is the game"

Vi fryser fortfarande.. Det är kallare inne i huset än vad det är utomhus. Idag har det varit 24 grader varmt så vi hoppas på att denna värmebölja ska värma upp våra frusna fötter och stela kroppar. Palestinierna däremot väntar på regnet för det har varit väldigt torrt här ett tag och snart tar fruktträden stryk. Så ni därhemma får inte glömma bort att "rain is bless".

Betlehem är en stad med ungefär 35.000 invånare, man vet inte säkert p.g.a emigrationen. Man räknar med att ca en tredjedel av invånarna är kristna och resten muslimer (och så har vi vår te-tjockis som är ateist men kristen för syns skull när det passerar förbi turister för att han ska få sålt fler sjalar och mer keramik).

Vi var med på morgonmötet på skolan idag med lärarna. Alla kallar varandra för habibti (älskling). Oss kallar de för Camiliija & Muu. Här vill vi stanna länge. De säger "habibti" med värme och det känns genuint och innerligt. Shireen, en lärarinna som är gravid, läste upp en dikt för sin runda mage. Eftersom vi inte förstår arabiska så har vi ingen aning om huruvida dikten var bra eller inte. Men vi gissar att den var helt fantastisk för alla såg rörda ut och rektorn, Laurette, kallade Shireen för habibti. Sedan sjöng alla barnen på skolan nationalsången och ingen hade händerna i fickorna utan hade dem lydigt placerade bakom ryggen (förutom en kille längst bak som stod och såg lite stöddig ut och sneglade åt vårt håll, lite too cool for school) Sedan passerade de förbi oss i ett lite halvspretigt led och nästan hälften sa: "Hello, welcome, goodbye". Vi fick ett schema av Amal, skolans socialarbetare... Vi kommer vara på skolan tre dagar i veckan och hjälpa till med undervisning i engelska, konst, gymnastik och kanske lite musik (piano, gitarr, trummor och fiol). My (som ibland lider av något slags storhetsvansinne) sa att hon kan spela både piano, gitarr & trummor och Camilla sa att hon har spelat fiol. Tror att vi båda två ångrade oss efter dessa uttalanden då det var oändligt många år sedan vi ägnade oss åt instrument. Vi får se hur det går med det. Vi borstade i alla fall av våra basket-skills på kvällen och fick storspö av ett gäng killar som alldeles säkert hade basketbollar istället för nappflaska när de var små. Skit! Fast kul för dem, verkligen! Basket verkar för övrigt vara en väldigt etablerad sport här..

Tog en liten promenad till vårt lilla bageri och köpte fika. På vägen hem hittade My ett olivträd och som den dumma västerlänningen man är så var hon ju bara tvungen att smaka (tror hon har ärvt det från hennes småländska föräldrar, ska lukta och smaka på allt hela tiden). Nu kan hon ge alla tipset att inte äta oliver från ett träd för det smakar nämligen skit och man producerar efter det beskt och lila spott ett tag. Avslutade kvällen med te och Napoleon Dynamite tätt omslingrade i våra ludna leopardtäcken i vårt kalla stenhus.

Imorgon ska vi åka till Jerusalem för att gå på ett seminarium där en svensk kvinna som konverterat till judendomen och spenderat de senaste 18 åren i Haifa (en stad i norra Israel) ska hålla föreläsning under rubriken "Finns Gud i Gaza?". Vi har laddat väskorna med block och penna!